Det är mycket funderingar på vad som komma skall för min del. Börjar snart min tjänst som beriden skyttesoldat på Livbataljon. Allt jag vet är jag ska vara på K1 den 26/10 kl 07.30 och  träningskläderna ska vara med. De första sex veckorna kommer att läggas på FSU, fortsatt soldatutbildning men hur den är utformad på Livgardet har jag ingen aning om. Vissa är mycket ute i fält och lediga en del. Kommer garanterat att få reda på hur det ser ut redan första dagen/dagarna och allt jag kan göra är att hoppas att det inte krockar alltför mycket med politiken. Det första jag vill göra är inte att krångla även fast jag vet att det säkerligen kommer att kräva en del pusslande. Får helt enkelt hoppas att jag får en chef som kan lägga mitt schema så det passar så jag slipper söka ledigt alltför mycket.

Samtidigt som jag funderar på hur det kommer att bli för min del så kan jag inte sluta tänka på alla andra som har så svårt att få ihop det. Livet med politiken, arbete och familj är inte lätt att få ihop. För den som inte själv är engagerad eller “medengagerad” i politiken så är det nog svårt att förstå. Alla kvällar, helger, tidiga morgnar… Allt för att få en bättre samhälle och det är för allt annat än pengarna för det är knappt några pengar att prata om. Mest bara en symbolisk summa. Ja, absolut heltidspolitiken så får bra arvode. Men glöm för guds skull inte att de är långt ifrån majoriteten som är heltidspolitiker och all tid och engagemang som ligger bakom gör det värt varendaste krona.

Nu svävade jag iväg lite men mycket tankar är det.